Under Mitt Skinn

Hur har du gått till väga för att få en sådan operation?

Jag gick till min vårdcentral och bad om att få en remiss skickad till sjukhuset om en GBP, då mitt BMI ligger på över 40. Jag gick egentligen bara dit för att kolla upp mina knän, men jag gick därifrån med en skickad remiss. Än så länge är jag inte godkänd för operationen än, så det är inte 100% säkert att jag ens kommer få genomgå en GBP, förrän jag fått prata med en läkare i Stockholm (där jag ska operera mig). Om allt går som planerat, så kommer jag få träffa den läkaren i augusti eller september och då får jag veta om han ger mig klartecken. Håll tummarna för mig!

Vilka är kraven för överviktsoperation?

- Man ska ha varit kraftigt överviktig i minst tre-fem år (beror på vilket sjukhus man vänder sig till), med ett BMI på övert 40 (eller över 35, men då med associerade riskfaktorer; som t.ex diabetes).
- Man ska vara minst 18 år (Edit: eller så måste målsman följa med när remissen skrivs).
- Man ska ha gjort seriösa bantningsförsök.
- Man ska vara psykiskt stabil.
- Man ska vara starkt motiverad att gå ner i vikt.
- Operationsrisken ska vara acceptabel.

Självklart varierar kraven något mellan länen och sjukhusen men det som står ovan är "grunden", kan man säga.

Var kan jag räkna ut mitt BMI?

Fyll bara i din längd och vikt, och klicka på "ok", så ser du var du ligger nånstans. Du bör dock vara över 16 år (helst 18) för att få ett korrekt resultat då du använder BMI-kalkylatorn för vuxna.

För vuxna: Klicka här!
För barn: Klicka här!

Vad kostar en operation?
- Om du vänder dig till privatkliniker så har dom lite egna kriterier för sina patienter och dom kriterierna har jag inte så stor koll på själv. Kan man inte få en operation bekostad av landstinget, så kan man själv vända sig till en privatklinik, men då måste man betala för den själv. Och så vitt jag vet så kostar en GBP-operation mellan 100 000 och 130 000 kronor.


Det där var alla frågor jag fått in den här veckan. Fråga gärna om du har några funderingar kring allt jag skriver om här på bloggen. Jag svarar så gott jag kan, med nöje!

 

 

 

 

 

 

Ja, herregud vilken dag jag haft. Är helt utmattad och jag har inte ens lämnat lägenheten. Hela dagen har bestått av att jag ha måstat lösa problem efter problem efter problem... Allt från datorer, mikrofoner, mobiler till resor, flyg och ekonomi. Och min hjärna är helt kaputt! It's finito!

Imorgon ska jag vakna tidigt och dra till jobbet. Sen bär det av till universitetet där jag ska på ännu en arbetskurs. Därefter får vi se om jag hinner skaffa mig ett nytt leg och kanske fixa in min lön på rätt konto, så har jag några pengar över valborgshelgen.

I min frånvaro så har jag inte varit så bra på att svara på bloggkommentarer, men jag lovar att jag svarar så fort jag får tid och ork. Jag hoppas på att hinna svara innan veckan är över. Jag vet att det är lång tid, men håll ut! Haha, mi är som mina små älsklingar, vet ni det?

Jag har fått önskemål om att lägga upp fler foton så DET kan jag väl i alla fall åstadkomma ikväll, innan jag sluter ögonlocken och drunknar i mina nya täcken och kuddar.

Jag har även några nya besökare på bloggen (som jag nyss berättat om operationen för) och er vill jag hälsa välkomna! Var inte blyga. Jag bits inte... I vanliga fall.

...för idag har jag en dålig dag. Sitter i skrivande stund med blodsprängda ögon och en papperstuss i handen. Jag tänker inte gå in på vad som har hänt, men ibland förvånar min pappa mig verkligen. Jag tänkte att jag kunde bjuda på lite bilder åtminstone, men kom nu på att jag har en morotskaka som är obakad. Jag kanske uppdaterar senare ikväll.

Hoppas ni har haft en bra dag och att kvällen blir ännu bättre!

Berätta sju sanningar om dig själv:
- Jag är vegetarian på deltid, haha.
- Jag har flickvän sen ett år tillbaka. Det är ett galet långdistansförhållande.
- Myggor, knott och sviare kan jag ha ihjäl "med flit", men inga andra insekter.
- Jag är konflikträdd och bäst på att skjuta upp saker.
- Jag är väldigt kreativ, men får sällan utlopp för det.
- Jag vill ha pengar men jag vill inte vara rik.
- Allt jag vill är att vara omtyckt.

Sex sanningar om hur du var som liten:
- Jag var en "teachers pet". Lärarnas favorit.
- Jag var bäst i klassen på engelska.
- Jag var överviktig.
- Jag var mobbad av "vänner", vuxna och främmande människor.
- Jag var (och är) väldigt intresserad av sex.
- Jag var en "follower" och gjorde vad jag kunde för att passa in.

Fem sanningar om ditt kärleksliv:
- Blir jag tillsammans med någon så gör jag allt jag kan för att förhållandet ska fungera.
- Jag har aldrig varit tillsammans med någon "bara för att".
- Jag har aldrig varit otrogen.
- Mitt längsta förhållande varade i 17 månader.
- Ett förhållande utan sex fungerar inte för mig..

Fyra sanningar om ditt familjeliv:
- Jag har ett hat/kärleksförhållande till mina föräldrar.
- Jag och min familj har ett mörkt förflutet.
- Jag har min yngre storebror att tacka för mitt liv.
- Vi vet egentligen inte så mycket om varandra.

Tre sanningar om ditt kompisliv:
- Min kompisskara har minskat drastiskt, de senaste åren.
- Jag väljer mina vänner med omsorg.
- Jag är tyvärr dålig på att höra av mig till dom ibland.

Två sanningar om din personlighet:
- Jag är ganska experimentell och nyfiken.
- Jag bryr mig alltid mer om andra än mig själv.

En sanning om din livssyn:
- Man ska se till att leva sitt liv, för ingen annan kommer göra det åt en.

Jag har spenderat många timmar med att komma på NÄR det är ett bra tillfälle att berätta för folk om min operation, om jag ens ska berätta om den alls (?). Mina närmsta vet om det redan och dom stöttar mig i mitt beslut, men mina kompisar och bekanta vet inte än, mest bara för att jag inte vet hur "officiellt" jag vill göra det.

Jag vet ju att alla kanske inte är lika accepterande när det gäller såna här operationer och jag har märkt att folk tycker att en GBP-operation är den lättaste vägen och att man är lat som inte kan slänga in sig på gymmet ibland och börja äta sallad till måltiderna.

För det första så skulle vi inte ens kunna FÅ en operation om vi inte gjort seriösa bantningsförsök innan. För det andra så finns det ju en anledning till varför vi vänder oss till kirurgi och det är ju för att ingenting i slutändan har funkat och gett ett varaktigt resultat. En operation ska alltid vara sista utvägen.

Självklart förstår vi att det finns risker med att genomgå en GBP-operation (precis som det finns risker med vilka andra operationer som helst), men iallafall JAG känner att det är värt det.

Om jag kan få hjälp till att ändra min livsstil, bli normalviktig  (framförallt hälsosam) och aktiv så är, för mig, en GBP-operation ett väldigt medvetet val som jag är beredd att göra.

Jag är snart 21 år och jag vill kunna leva och njuta av mitt liv som ung. Jag vill kunna leva länge och vara frisk. Då är operationen, för mig, som en skänk från ovan. Det är min chans till ett liv som är värt att leva.

Tyvärr så finns det folk som kommer se ner på mig på grund av det här och gör dom det så... Too bad for them, liksom. Då går dom miste om en himlans glad tjej med kärlek upp över öronen, för allt hon älskar och bryr sig om!



Var aldrig rädd för att fatta beslut som kan bidra till bättre livskvalité för dig. Livet är till för att levas och banne mig! JAG VILL LEVA TILL FULLO!

 

2. Hur lång är du? - 171 cm, sist jag kollade (vilket var ca 5 år sedan).
3. Vilken är den senaste filmen du sett? - Jag såg Serenity igår. Den är bra!
4. Föredrar du att ringa eller skicka sms? - Jag gillar att smsa, men när man försöker styra upp nånting så föredrar jag att ringa. Annars tar det så lång tid att komma fram till nåt.
5. Vilken ögonfärg har du? - Gråblå, tror jag. 
6. När vaknade du idag? - Vaknade halv tio, av solens strålar i mitt ansikte!
7. Vilken plats föredrar du minst? - Min säng, för den är så jäkla obekväm!
8. Vad tycker du inte om? - Sparris, harkrankar, skoshopping... Och diverse egenskaper en människa kan ha. Ignoranta, kaxiga, högmodiga och aggressiva människor har jag svårt för.
9. Vad skrämde dig om natten som barn? - Inget, vad jag minns. Tror dock inte att jag gillade att titta under sängen, hihi.
10. Vilka städer har du bott i? - Umeå. Och Vindeln... Fast, hehe, det är bara en tätort.
11. Vilken är din favoritglass? - Ben & Jerry's eller Tofuline! En piggelin hade varit awesome.
12. Vilken är din favoritmaträtt? - Någonting med fisk, skaldjur eller creme fraiche, haha!
13. Tycker du om att mysa? - Jag älskar att mysa. Det är det bästa jag vet!
14. Vill du ha barn? - Jag har aldrig velat ha barn. Jag har alltid sagt "NEJ" när någon frågat. Men sen ett år tillbaka har jag börjat leka med tanken om att ha barn och... Det där strikta nej:et har blivit till ett blygsamt "kanske".
15. Kan du några andra språk än svenska? - Flytande engelska, lite spanska, lite albanska och småord och fraser från massa olika språk.
16. Har du någonsin åkt ambulans? - Nej, det har jag inte. Hoppas på att jag aldrig behöver det heller!
17. Föredrar du havet eller en pool? - Havet är oslagbart!
18. Vilket är ditt favorit program på tv? - Allt mitt tvtittande består i princip bara av dokumentärer, matlagningsprogram och sjukhus och-kriminalserier. Kan dock inte komma på någon favorit!
19. Vad är du rädd för? - Jag är livrädd för att jag ska bli nekad operation. Blir jag det så vet jag inte vad jag gör. Är också konflikträdd och rädd för att misslyckas. 
20. Vad gillar du att ha på dig? - Mjukiskläder i nuläget, för det är det enda som är bekvämt. Annars gillar jag kläder som framhäver min figur. Sexigt och sött.
21. Hur många förhållanden har du haft? - Låt oss säga att jag är inne på mitt andra.
22. Vad gör du på fritiden? - Jag bloggar, lyssnar på musik, skriver poesi, lagar mat/bakar, festar, sjunger och dansar, busar med katterna, sitter på café med vänner, fotar, går på bio... Med mera!
23. Röker/snusar du? - Jag feströker ibland.
24. Vad ska du göra i sommar? - Jag ska jobba. Och förhoppningsvis åka utomlands (för första gången!) en vecka eller två, sen får vi se vad som händer! Jag hoppas på någon festival, men vet inte om pengarna räcker till.
25. Vad är magiskt för dig? - Nykärlek. Romantik. Solnedgångar. Stjärnhimmel. Norrsken. Nattkyssar. Allt som jag kan finna vackert. Glädjetårar.

Jag har tänkt börja med att ha en liten frågestund här på bloggen, där ni läsare får ställa frågor om... ja.. vad ni vill, och jag ska försöka svara på dom så gott jag kan, så sammanställer jag frågorna 1 gång per vecka och publicerar dom här. Än så länge har jag inte fått så många frågor, men här är dom som jag fått in än så länge! Hoppas på att fler flödar in så småningom!

---

Var det svårt att besluta sig för att genom gå en sådan operation?
- Svårt kan jag inte påstå att det har varit. Javisst, jag har grubblat, funderat, läst och diskuterat i över ett år, men det är inte förrän nyligen som jag känner att jag verkligen är redo för det här, och jag tror även att det är min enda chans att komma bort från fetma-träsket och allt vad det innebär. Det är ju inte ett beslut man fattar lättvindigt, men nu då jag väl har bestämt mig (efter ett års research) så känns det väldigt bra! Jag längtar efter en nystart och ett hälsosammare och mer aktivt liv!

När ska du göra din operation?
- Jag har inte fått klartecken från en läkare än, men min preliminära OP-tid är i slutet av 2010. Får hoppas på en riktigt fin julklapp av tomten!

Finns det bilder på hur du ser ut idag?
- Det finns inga kroppsbilder på mig i nuläget, men jag kommer publicera "före"-bilder på bloggen när det första mötet på Ersta börjar närma sig. Att lägga upp helkroppsbilder är någonting som jag absolut inte ser fram emot, haha!

Jag hittade en liten artikel om XL-kläder och var man kan finna dom. Såhär skriver Kråke Lithander i M-magasin:

"Kråkes bästa XL-butiker och märken
Här är klädmärken som du hittar i butiker över hela landet. Telefonnumret går till huvudkontoret som hjälper dig att hitta en butik nära dig.

Almia
För alla kvinnor upp till storlek 54.
Telefon: 033–20 49 00
NP-Collection
Har suveräna passformer. Storlek 36 eller 54 spelar ingen roll! Spännande finsk design med många kombinationsmöjligheter.
Och missa inte NP-byxan - den är ett begrepp. Finns i flera olika modeller och kvalitéer! En byxa för alla rumpor!!
Telefon: 08–18 48 18
Rie
Dansk jeansspecialist med många strängar på sin lyra. Skön denim/stretch, tuffa jackor, byxor, kjolar. Härliga tröjor i läckra färger. Olika benlängder och bra passformer. Stl 36–56.
Telefon: 08–18 48 18.
Georgina B
Härliga, sköna jumprar och toppar i spännande modeller och stickningar. Klassiska jumperset och fina basjumprar v-ringade, rundringade allt i härlig mjuk ”Cashmere-touch” i microkvalité. Toppar och T-shirt i spännande mönster och härliga kvaliteér. Stl 36–52.
Telefon: 08–18 48 18
Addizione
Toppar, jumprar i många olika modeller med bra passform för den som drar lite extra vidd runt kroppen och på längden. Stl 42–56.
Telefon: 08–18 48 18
Paon
Stickat och trikå, tuffa tröjor, koftor, toppar, T-shirt oftast i bomull eller andra naturmaterial, gärna med stretch. Stl S–XXL.
Zizzi Jeans
Snyggt slitna jeans i många olika modeller med och utan stretch
Telefon: 033–12 77 90
Oui & Co
Ny linje hos Oui med bra passform i större storlekar.
08–775 50 07

Kedjor med XL-storlekar

KappAhl/XLNT
Telefon: 031–771 55 00
www.kappahl.se
Åhlens Å
Telefon: 08-402 80 00
www.ahlens.se
Lindex/Generous
Telefon: 031–739 50 00
www.lindex.com
H&M/BiB
Telefon: 08–402 80 00
www.shop.hm.co
Axelssons
Telefon: 0150–10314


XL-butiker i Stockholm

Aces
Stockholmsvägen 18 Lidingö Telefon: 08–21 63 00
Kläder och skor upp till stl 50.
Big and trendy
Jakobsbergsgatan 6, Telefon:  08–611 23 23
Är ett eldorado för kvinnor i storlekarna 42/44–52/54. Läckerheter från Almia, Wico, Masai, Brunella, Ciso, Elton, Pas, Zizzi, Merrytime (stretchjeans i tre olika längder), Stay in Place’s sport-BH’s och baddräkter och ytterkläder från Gelco
Gunilla Pontén
Mästersamuelsgatan 10. Telefon, 08–611 10 22
Välskräddat sortiment med något för alla upp till XXL, modellerna är generösa och välsittande även på stora kroppar
www.ponten.com
Gudrun Sjödén
Telefon: 08–642 65 00
Färgstarkt och personligt för alla former upp till XXL.
www.gudronsjodin.com (även vintage avdelning).
Madame X
Sturegatan 32 Sundbyberg. Telefon: 08–98 60 01.
Upp till storlek 56. Massor av märken.
www.madamex.se
Marga Ståhl
Djurholmstorg.  Telefon: 08–755 45 00.
Klassiska kläder, välsytt spännande. Märken som Merrytime, Mc scott
Molly Jo, Shneiders, Nocetta, Svesco, NP, Saint James . Upp till storlek 48.
www.marga.se
Modedrive
Odenplan Telefon: 08–34 38 38.
Blandade märken, mycket fest.
Svenska kläder
Sveavägen 94. Telefon: 08–673 49 10.
Personlig butik som satsar på service upp till storlek 56.
www.svenskaklader.se
Udda mått
Vallentuna centrum. Telefon: 08–511 773 66.
Upp till storlek 56.
XL mode
Åkersberga centrum övre planet. Telefon: 08–540 634 00.
Stort urval av märken upp till storlek 52.
www.xlmode.se


XL-butiker på nätet

Atelier Gyllene snittet
www.ateliergs.com
Bonaparte
www.bonaparte.se
Butik Q
www.butikq.se
De argento
www.deargento.com
Ellos
www.ellos.com
Kaufashion
www.kaufashion.com
Tailliszime
www.laredoute.se
My-size
www.my-size.se
Stort mode
www.stortmode.se
Ulla Popken
www.ullapopken.se


Skor

King size skor
www.kingsizeskor.se
Duo boots
www.duoboots.com


Underkläder
Miss mary of sweden
www.missmary.se "

Källan hittar du här!

 

 

Jag önskar att jag hade orken att jobba mer än vad jag gör i nuläget. Jag har så grymt många saker som jag behöver, men jag har inte råd att betala.

För tillfället jobbar jag 10.5 timmar per vecka, fördelat på tre dagar och jag är helt slut. Min kropp gör uppror och behöver återhämta sig till förbannelse, för att jag ens ska klara av de där tio timmarna. Mina föräldrar tjatar om att jag måste söka fler jobb och ta för mig fler arbetstimmar, men jag orkar bara inte. Kan dom inte förstå att det är tungt att bära omkring på alla dessa kilon?

Ursäkta PMS:en.. Jag är lite grinig och illamående idag.


----------

DAGENS VILL HA: Helkroppsmassage (!)
DAGENS KLÄDSEL: Svarta harembyxor, svart linne, blå/vit-randiga sockar.
DAGENS FRISYR: Otvättat, snelugg, uppsatt i nacken (skabbdag).
DAGENS LÅT: E-Type - This is the way
DAGENS PLANER: Äta, sova.
DAGENS SAKNAD: Närhet.
DAGENS DUMMASTE: Råkade skrämma kisse med en sop :(
DAGENS MISSLYCKANDE: Jag skulle ringa jobbet, men icket. >.<
DAGENS FILM: Ingen film ikväll. Blir istället Top Gear.
DAGENS KÖP: Vill köpa kläder, men hållit mig borta!
DAGENS GODIS: Ett par torra marsmallows
DAGENS HUMÖR: Eremit. Enstöring. Loner.
DAGENS CITAT: "This is the way I wanna live. Im going through changes".
DAGENS ROLIGASTE: Ellen DeGeneres!

Idag var en sån där dag som jag bara hatar mig själv. Jag hatar min vikt, jag hatar mitt utseende, jag hatar mina kläder, mina drömmar, mitt liv. Jag tror de flesta har såna här dagar ibland och dom är verkligen outhärdliga.

Men som tur var så hörde två tappra riddare av sig till mig och fick mig på bättre humör! Varav en, som ska opereras (kanske runt samma tid som mig?) och en som opererade sig för snart TVÅ VECKOR sedan! Underbara människor! 

Jag ska träffa den första riddaren imorgon och den andra på onsdag! Vilken kanonvecka det kommer bli! Jag längtar!

Kvällen har spenderats med att surra med dessa två lovely ladies och att läsa op-berättelser. Har skrattat så mycket att tårarna forsat!

Och det lämnar oss med den eviga frågan: Kan man få dumpings av sperma?

Haha, ja herregud. Är det bara jag som kopplar ihop ordet "dumpings" med flödet från bakdelen? Innan jag visste vad "dumping" betydde så trodde jag att det hade något att göra med diarré eller förstoppning. Och om jag inte tänker på det i GBP-sammanhang så låter det som en sexakt då ens partner bajsar på en. Kalla mig pervers, men det är bara min sjuka hjärna som jävlas med mig och TÄNK så fel man kan ha!

Jag och min op:ade riddare kom förresten på idén att ha Viktop/Viktdropp träff i Umeå den 16:e maj! Vill du komma så är det bara att du hör av dig!

Nu ska jag gå och lägga mig, för jag är helt slut i huvudet från allt skrattande!


God natt på er, älskade läsare!

Jag låg nyss i min lilla (!) soffa och trängdes med mig själv, när jag började tänka på mitt hår. Alla de frisyrer som jag alltid velat ha, men aldrig kunnat (läs: velat) testa, på grund av min vikt. Överviktiga människor passar inte i alla hårstilar, så enkelt är det.

De flesta smalare människor har iaf själva grunden för att kunna styla sig själv hur dom vill. Dom kan ändra stil och uttrycka sin personlighet genom t.ex vilka kläder dom har på sig. Det är en lyx som inte grövre kvinnor (och män) kan utnyttja, just för att alla XL-storlekar finns inom samma "tema". Det är basic-jeans, mörka färger, groteska mönster (vem fan vill ha en påfågel på magen?), tonvis med glitter, fula sömmar och paljetter, lösa passformer, axelvaddar och skjortkragar. Det finns inte precis mycket att välja mellan ute i butikerna. Svarta plagg dominerar våra garderober, trots att vi kanske är de mest färgglada människorna, innerst inne.

DAGENS VILL HA: Sol och isté!
DAGENS KLÄDSEL: Svart, svart, svart och blå tofflor.
DAGENS FRISYR: Snelugg och håret knutet i nacken.
DAGENS LÅT: Pearl Jam - Even flow
DAGENS PLANER: Tvätta, duscha, film och dator. Slappdag!
DAGENS SAKNAD: Sex. Herregud, vilken abstinens jag har.
DAGENS DUMMASTE: Inga dumheter har befläckat min dag, än så länge!
DAGENS MISSLYCKANDE: Jag provade ett gammalt linne. För litet >.<
DAGENS FILM: Ska se Sin City ikväll. Den är grym!
DAGENS KÖP: Har inte köpt något idag.
DAGENS GODIS: Choklad!
DAGENS HUMÖR: Lite cynisk och egen.
DAGENS CITAT: "Honesty is the first chapter in the book of wisdom".
DAGENS ROLIGASTE: Humorn på Viktdropp, hihi.

...när någon som inte är stor, faktiskt väger mer än mig själv.
...när någon jag inte träffat på länge, inte alls känner igen mig.
...när någon beskriver mig som "du vet, den där snygga".
...när någon av de som kallat mig "fetto" börjar ragga på mig ute på krogen. Hehe.

...när jag kan bada i badkaret samtidigt som någon annan.
...när jag kan ligga bredvid någon på soffan utan att någon av oss ramlar ut.
...när jag kan ligga PÅ någon, utan att personen kvävs.
...när jag kan sitta i någons knä, utan att oroa mig för eventuella benfrakturer.
...när jag kan shoppa på vanliga avdelningar och inte förvisas till "tjockisrutan".
...när jag kan klä mig hur jag vill och inte behöva välja mellan svart eller mönstrat.

...när jag kan dyka under vattnet och inte måsta kämpa för att inte flyta upp direkt.
...när jag kan springa uppför trappen, utan att oroa mig för hjärtattack.
...när jag kan sitta ner på en bänk, utan att jag snuvar två människor på sittplats.
...när jag kan utnyttja min födelsedagspresent; att tandemhoppa.
...när jag kan köpa något onyttigt, utan att låtsas som att jag handlar åt någon annan.
...när jag kan hitta ett bälte som inte är brunt och endast finns på XL-herravdelningar.

...när jag får ligga och sola utan att barn pekar, ungdomar skrattar och äldre strirrar.
...när jag kan shoppa kläder utan att sänka blicken och undvika ögonkontakt.
...när någon kramar mig och lyfter upp mig.
...när jag inte måste specialbeställa ringar, för mina tjocka fingrar.
...när jag inte behöver tänka på att sträcka på halsen, för att undvika dubbelhakan.
...när folk kan ta kort på mig utan att jag känner att jag måste "suga in" allt fett.

...när jag kan gå på bio och inte behöva trängas med de som sitter bredvid mig.
...när jag kan åka buss utan att mina knän krossas mot sätet framför.
...när jag inte oroar mig för att vinden ska ta tag i mitt hår och avslöja min feta hals.
...när jag kan sitta någonstans, utan att få sockerdricka i benen.
...när jag slutar bli pikad när jag äter något.
...när jag får höra att jag är sexig och inte "söt" eller "gullig".

...när jag kan cykla utan att låren skrapar mot varann.
...när jag kan cykla utan att sadeln försvinner under mitt fett.
...när jag kan cykla utan att oroa mig för att däcken ska smälla.
...när jag kan cykla utan att få ont.

...när jag kan klättra i träd, krypa under sängar och stå på bord.
...när jag kan vända mig i sängen, utan att vakna för att lyfta mig till rätt position..
...när jag kan titta ner och se mina fötter, utan att dra in magen eller luta mig fram.
...när jag kan stå, utan att känna att jag håller på att tippa åt något håll.
...när jag kan sitta med ett ben över det andra, utan att måsta spänna mig.
...när jag kan klippa tånaglarna utan att dö av syrebrist och förlorad blodtillförsel.

...när jag kan klia mig på det där området på ryggen som jag inte når själv.
...när jag äntligen kan se mina nyckelben. Herregud, vad jag längtar.
...när jag kan gå på toa utan att måsta lyfta på magen för att kunna torka mig.
...när jag slipper kontrollera så att inget fett sticker ut, och att kläderna sitter bra.
...när jag kan sitta avslappnat, utan att se ut som en padda.
...när jag kan le, utan att mina kinder minimerar mitt synfält.

...när jag kan sitta ner i en låg soffa, utan att oroa mig för hur jag ska ta mig upp.
...när jag gått från att vara den tyngsta i familjen, till den lättaste.
...när jag kan gå med högljudda skor, utan att känna mig som en jordbävning på två ben.
...när jag kan sitta i en gunga, utan att fastna eller vara rädd för att kedjorna ska lossna.
...när jag kan kliva på en buss, utan att hela bussen gungar till.
...när jag kan känna mig smidig i sänghalmen.
...när jag kan dela hiss med någon, utan att oroa mig förr hissens viktkapacitet.


Hoppas ni kanske fick er ett litet skratt åt det här. Även fast det är lite skämtsamt skrivet, så är det ändå på fullt allvar för mig. Det här är sånt som stör mig i min vardag och listan är betydligt längre än den ovan. Jag tror att många inte ens kan föreställa sig hur det är att vara fet i dagens samhälle. Jag tror också att många överviktiga som läser detta inlägg nickar instämmande till de flesta punkter jag skrivit. Men, alla fungerar olika och det som stör mig kanske inte stör någon annan. Nu vet ni iallafall lite grann om hur det är att leva i MIN kropp och MIN vardag.

Jag måste erkänna att jag egentligen inte ville skriva några av de här punkterna, men jag säger "skit samma!". Jag är en plus-size kvinna och jag vet om det. Varför dölja vem jag är, liksom? Det finns ingen mening med det.

DET är nog något ni kanske får förvänta er från den här bloggen... Brutal ärlighet. Det är jag känd för. "Den snälla tjejen som alltid är ärlig, vare sig man vill det eller ej".



"Honesty is the first chapter in the book of wisdom"

 

Nu tänker jag berätta om en liten incident som jag inte berättat om för många. Det hände i somras, alltså sommaren-09.

En av mina drömmar har alltid varit att kunna flyga. Jag älskar tanken av det! Jag hade precis fyllt 20 år och för att fira mig kidnappade mina bröder och min brors flickvän mig. Dom tog på mig ögonbindel och satte mig i baksätet på bilen och började köra. Vi körde omkring i drygt en timma innan bilen tillslut stannade på en grusparkering utanför en byggnad ute i skogen. Dom ledde mig fram mot dörren och tog av mig ögonbindeln... och HERREGUD vad exalterad jag blev när jag såg att jag skulle få hoppa TANDEMHOPP! Mitt hjärta rusade och tårarna trängde fram! Jag var så lycklig!

Vi gick runt på andra sidan byggnaden där det fanns landningsbanor, jag tittar upp mot himlen och får se tre fallskärmshoppare glida in och landa på gräset framför mig. Åh, vad spännande! Strax därefter landar även det lilla propellerplanet på banan. Det var helt underbart.

Efter ett tag kom en hoppare fram och presenterade sig för mig och sa att han skulle vara min hopparkompis (jag skulle vara fastspänd framför honom). Han berättade lite kort om hur det skulle gå till och att jag skulle få FRIFLYGA efter vi vecklat ut fallskärmen! Jag fick ta på mig en gul jumpsuit (som ni ser på bilden), riktigt stiligt, haha! Jag sken som en sol! Men det gjorde tyvärr inte vädret. Efter vi suttit och väntat i 5 timmar på att molnen skulle skingras så gav vi upp. Vi åkte till Skellefteå och åt middag och sedan drog vi tillbaka till Umeå igen. Vi skulle få komma till deras anläggning i Umeå en vecka senare istället.

Och dit åkte vi! Någonstans kring Umeå flygplats. Solen sken och himlen var klarblå. Perfekt väder och fjärilarna i magen var som på extacy! En annan man kom och presenterade sig för mig den här gången. Han frågade om jag ville se hur han packar fallskärmen och givetvis följde jag med. Efter ett par minuter kommer han fram till mig och frågar "Uhm.. Hur mycket väger du egentligen?". Jag kände glädjen rinna av mig lite grann och stammade fram ett "110". Han rynkar på pannan, vänder sig om, suckar, stönar, kliar sig på huvudet och efter en stund kommer han tillbaka till mig och säger att jag inte får hoppa. Att jag väger tio kilo för mycket. Jag la på ett falskt leende och sa att jag förstod till fullo och att det inte var några problem.

Det värsta var att jag skulle måsta gå ut och berätta för mina bröder, brors flickvän OCH brors kompis som hängde med, att jag var för fet för att hoppa. Att dom skulle få tillbaka deras pengar och att deras present blev ett fiasko. När jag såg uttrycket av besvikelse och frustration i brödernas ansikten så föll mitt hjärta i marken. Det gjorde så jävla ont att berätta för dom.

Och sen kom den där mannen ut igen och började prata med oss och beklagade över hela situationen. Han sa att "många återkommer året efter och har gått ner dom där 10 kilona, så du får kanske se det här som en morot, och komma tillbaka nästa år?".

Jag har gått upp 16 kilo sen dess.

Självklart hade jag ju berättat för alla mina vänner och bekanta att jag skulle hoppa tandem och alla var lika exalterade som jag var. När folk tillslut började undra hur det gått att hoppa, eftersom dom inte hört någonting från mig, så ljög jag. Jag sa att det blev något knepigt med bokningen, att det typ blev dubbelbokat eller något och att hopparsäsongen var över. Jag kunde inte förmå mig att säga sanningen, för jag skämdes så fruktansvärt mycket.

Den där "moroten" blev istället en gigantisk trösttårta och nu börjar "nästa sommar" närma sig och jag är tyngre än någonsin. Jag hoppas mina bröder märkt att jag gått upp i vikt, så jag slipper förklara ännu en gång att jag fortfarande väger för mycket.

Jag har så fruktansvärt ont i varenda liten led i fötterna och dessutom knäna och höfterna. Ryggen och nacken är väl inte helt okej heller. Min vänstra axel gör skitont. Min kropp ger vika under min tyngd, och det riktigt sliter i skelettet efter jag jobbat och promenerat.

Jag vet inte om jag är ensam om det här (troligtvis inte) men ibland känner jag mig väldigt obekväm och olustig när jag går/promenerar. Idag var en sån dag och jag fick riktigt kämpa för att ens orka gå de där 20-30 minutrarna till mitt jobb. Det är som att jag har glömt bort hur man går egentligen. Allting känns fel och snett och ont gör det, framförallt i högra benet. Nästan som att ena benet är längre än det andra och dessutom lite vridet, så jag inte kan gå normalt. Det känns allmänt knepigt och det konstiga är väl att det bara är vissa dagar som det är såhär. Kan det bli så om man stretchar för lite? Hm..  

Igår ringde jag till Ersta och frågade vars jag stod i väntelistan och tjejen jag pratade med berättade att jag nog inte kommer få tid förrän i augusti-september nån gång. Och då är det för att träffa dietisten och narkosläkaren m.m. Jag chansar då på att själva operationen kommer bli av i slutet på året. Om den ens blir av överhuvud taget. Jag är ju inte godkänd för OP än.

4 mars - Skickade remiss via Vårdcentralen till Lycksele sjukhus.
9 mars - Fick remissbekräftelse från Lycksele.
23 mars- Ringde Lycksele och bad om att bli flyttad.
25 mars- Blev skickad vidare till Ersta sjukhus i Stockholm.
30 mars - Remissen framme på Ersta.

Kring augusti, september blir jag kallad till introduktionsmöte med dietist, narkosläkare osv.
Preliminär OP-tid: Slutet på 2010.

Vikt: 126 kg
BMI: 43.1

Jag har aldrig kunnat vara den där spralliga tjejen som är snabb på fötterna och inte skäms över att gestikulera med sin kropp. På insidan är jag den energidrivna tösen med spring i benen, men jag känner mig fångad i min fetma. Jag har fått jobba med min personlighet och försöka visa entusiasm genom att prata, skriva och komma på andra sätt att kommunicera. Dock har det blivit ganska jobbigt senaste tiden och jag stänger in mig själv mer än vad jag borde, mest för jag orkar inte försöka få folk att acceptera och förstå mig längre.

Jag vill kunna använda mig av mitt kroppsspråk och inte behöva oroa mig för att lederna kommer göra ont och ryggen kommer gå av, att låren kommer dallra, magen kommer visas och fettet trilla ur. Jag vill kunna hoppa upp på ett bord och vara löjlig med mina vänner. Jag vill kunna gå på restaurang utan att måsta kalkylera vars jag kan gå och vars det finns tillräckligt med plats mellan borden för att jag inte ska stöta till någon med magen eller rumpan när jag går förbi. Jag vill kunna gå på bio utan att måsta trängas med dom som sitter bredvid mig. Jag vill kunna åka buss utan att oroa mig för att den som sitter bredvid mig kommer klämmas ihjäl eller flyga ur sätet i svängarna. Jag vill kunna gå förbi en skolgård utan att tvingas se och höra ungdomar och barn skratta, viska, peka och håna en. Jag vill kunna vara på en strand utan att vilja stressa ner i vattnet så att folk slipper bli äcklad av att man är plus-size och halvnaken. Jag vill kunna hålla fast vid ett par jeans i mer än två månader utan att dom går sönder och utan att få skavsår. Jag vill kunna leva mitt liv utan att försöka hålla mig borta från olika situationer där min vikt kan komma att bli ett problem. Jag vill kunna shoppa kläder utan att tvingas välja mellan tantklänningar och tälttoppar.

Sandra heter jag och hör och häpna! Jag är sjukligt fet. Och ja, jag pratar om den där fettvalkande, cellulitskapande, tröstätande fetman som allt fler i dagens samhälle inte lyckas undvika.

Den här bloggen kommer handla om mitt liv som en överviktig ung kvinna som förhoppningsvis (om doktorn godkänner) kommer få genomgå en Gastric Bypass-operation i slutet på detta år. Mina tankar, funderingar och uppfattningar kring mitt liv och min omgivning (och givetvis operationen) kommer jag försöka skriva ner här så gott det går.

För mig började det i tidiga år. Redan som liten var jag överviktig eller "mullig" som min barndomsvän med ett snällare ord kallade mig. Även samma barndomsvän övertygade mig om att det bara var "bebisfett" och att det skulle försvinna när jag kom in i tonåren. Jo tjena, den dagen kom aldrig och nu, 12 år senare med mina 125 stadiga kilon, är jag tyngre än någonsin. Jag gillar inte känslan av att kilona kryper sig på en.




Och ja, gott folk, jag är en tröstätare.
Jag är även en rastlösätare, en belöningsätare och en smygätare.
Se där, se där.


Jag har testat en del "mainstream"-dieter och metoder för att gå ner i vikt, och en del lite mindre kända. Jag kan ju skriva lite grann om dom kanske.

Knäckebrödsdieten: Under 3.5 månader åt jag enbart knäckebröd, frukt, nötter, tomat och gurka, och drack vatten, lättdryck och lättmjölk. Jag gick ner kring 12 kilo men energin sögs ifrån mig och jag började äta "vanlig mat" och gick upp i vikt igen.
Självsvält: Nej, det är ingen diet, utan det var jag som under två veckor inte åt mer än fyra mackor. På mackorna hade jag en skinkskiva och ca 5 salladsblad. Fråga mig inte vad jag tänkte med när jag gjorde det. Det var ju helkorkat. Men visst, jag rasade i vikt och som ni kanske listat ut så gick jag upp alla kilon igen + lite till. 
NuForm: Naturdietspiller som jag köpte in från Norge. Dom skulle hjälpa till att kapsla in fettet och sockret jag åt, och man skulle gå ner 0.5 kg i veckan. Det... gjorde jag inte.
Viktväktarna: Ja, vem har inte testat det? Mat med låg fetthalt. Jag testade det ett tag, men allting föll samman då jag flyttade hem till mina föräldrar igen.
Veg-kost: Jag åt vegetariskt helt enkelt, med undantag från bönor. Jag kan inte påstå att jag gick ner i vikt av det, men jag gick iallafall inte upp. Testade några månader och siffrorna på vågen varken höjdes eller sänktes.
Light-diet: Jag gick till en dietist i tonåren och hon sa åt mig att börja äta lightprodukter och promenera mera. Efter cirka ett år hade jag gått ner 8 kilo. Det gick på tok för långsamt.
Långsamma kolhydrater: Bönor och baljväxter, pasta, ris, potatis, rotfrukter och grönsaker, grovt bröd.... Vågmätaren rörde sig varken upp eller ner.
Flytande diet: Jag åt soppor, smoothies, shakes och drack vatten och mjölk till förbannelse. Jag rasade i vikt men så fort jag gick över till vanlig mat igen så gick jag ju upp alla kilon igen + ännu mer naturligtvis.
Atkins: Man äter väldigt lite kolhydrater. Kött, fisk, fågel, grönsaker, ägg och mjölkprodukter... En väldigt god diet faktiskt, men kan inte påstå att jag går ner särskillt mycket i vikt.

Så ja, det här har jag testat. Jag kanske till och med missat nånting.

Efter ett antal olika försök till att gå ner i vikt fick jag tillslut nog när jag än en gång var på väg ner i depressionsträsket. Men istället för att gräva ner mig själv i självömkan så tog jag mig själv i kragen och skaffade deltidsjobb och fick en remiss utskriven om en GBP. Alldeles nyligen faktiskt. Heja mig!

Så nu vill jag satsa på livskvalitét! Något som jag tagit mig alldeles för lite tid till. Jag vill njuta av mitt liv som ung och ta vara på dagarna som kommer. Förhoppningsvis får jag några år extra till förfogan!

Love life!