Bra dag med stalkers och skrattattacker
Jag lyckades göra en man väldigt obekväm inne på banken när jag nämde ordet "mensvärk". Han verkade rent utav shockad. Han tvärtittade på mig och vände sedan ner blicken, blev lite röd i ansiktet, skruvade sig på sig där han satt och sen efter ett par minuter stälde han sig upp och gick. Det kanske blev hans tur i kön, men ändå, hehe. Stackarn. Är det verkligen så hemskt för vissa män att prata (eller ens höra folk prata) om menstruationer? Where is your cojones, people? "Det är bara lite blod...", haha.
Vi gick sedan vidare på en "hitta soppa"-runda i stan, och försökte lokalisera var dom sålde god, slät soppa. Vi fick lite kortslutning efter några tappra försök på (för mig) okända fik, så vi satte oss utanför biblioteket och funderade vart vi skulle härnäst. Och... Se på fan... En man från Frankrike som kom fram till mig för ett par år sedan och bad mig hjälpa honom med hans läxor (som för övrigt också försökte bjuda ut mig på kaffe, byta emailadresser, bestämma en date mellan oss...)... Han fick syn på mig. Jag fick lite panik och hintade till Riddar2:an att vi måste utrymma byggnaden fortast möjligt. Vi ställde oss upp och gick åt motsatt håll så fort vi kunde, totalfnittrandes. Självklart skrattade vi så intensivt att vi lockade ännu mer uppmärksamhet åt oss och blickarna riktigt följde efter oss när vi lämnade biblioteket.
Och gissa vad..?! Blickarna var inte det enda! Den där jävla fransmannen FÖRFÖLJDE oss runt stan! Det var uppenbart att han ville ha kontakt igen. Vi svängde in på ett café i en galleria och försökte diskret leta soppa, då Riddar2:an fick syn på hans spegelbild relfekeras i morotskakan (ok, inte i morotskakan, per sé..)! Han var bakom oss! PANIK! Men puh, han stannade bara en snabbis och tittade, sen fortsatte han gå. "GREAT!" tänkte vi och gick ut ur gallerian igen (han gick ut mot torget och vi gick ut på andra sidan byggnaden för att undvika honom). Vi hann bara gå tre meter utanför dörrarna så såg vi honom IGEN. Då hade han gått (sprungit?!) runt hela byggnaden så han mötte oss, öga mot öga. Jag och Riddar2:an slängde in oss i ett samtal, illa kvickt, för att han inte skulle stanna oss för att prata, och helt plötsligt var han borta. Vi såg honom inte igen, men vi slutade inte vara paranoida för det, haha.
Det hände ganska mycket idag och vi har skrattat oss ömma! Det har varit en riktigt bra dag! Den bästa jag haft på... Jag vet inte hur länge! Underbart. Vi ska ses på torsdag också! Och på fredag fyller jag ååår! Då blir det utgång med dans och alkoholförtäring som gäller!
hahah du skulle kollat gubben i ögonen och skrikit "MENS MENS MENS MEEENS", bara för att. fast jag skulle sakna dina fina kommentaerar om du hamnade på psyket. ;)
det är ingen fara vännen, vad är det som pågår, som gör att du har så fullt upp? :) något spännande på g? tell me!
jo du har nog rätt, och jo det känns som man hört det där tusen gånger men det stämmer och det vet man väl innerst inne egentligen, men är så trög bara. Men jag känner ju nu att jag inte vill ha någon annan, jag vill ha honom, jag saknar honom, hur han såg på mig, tog på mig, vad han sa, att vi hade sån himla lik musiksmak och kunde prata om det hur länge som helst, hans skratt, ja allt. Duförstår.
mitt största problemär väl att har blivit övergiven ganske ofta av folk som betyder någonting, och det gör mig rädd.Innan lät jag ingen komma nära mig, ibland skulle det känns beskvämt att gå tillbaka till det igen, men det skulle vara som att ta ett steg tillbaka och det vill jag inte göra.
Det finns bara så många personen som jag saknar så otroligt mycket, framförallt en person. Han försvann helt ett tag men nu fikar vi ibland, sällan, men ändå ibland, vilket jag uppskattar väldigtg mycket. Det är mammas förra pojkvän så det är klart det var jobbigt för honom men han räddade mitt liv när allt var som värst och ja han betyder så himla mycket bara.
Jag har inte fått tummen ur än, förra veckan var jag inte på dagvården för jag var i trollhättan och sen försov jag mig och litr sånt, dåligt i know. Idag var jag där men då var inte mina kontaktpersoner där och vill ta det med dem. Imorgon har de stängt p.g.a möte men på torsdag så ska jag allt sätta mig ner och prata med dem om det.
nej kan tänka mig att du inte har några sådana planer, och jag har ju inga på att flytta upp till kyla och konstiga dialekter, tur att internet finns iallafall!
Hur är allt annars med dig? Någolunda bra hoppas jag iallafall! :) Själv ligger jag och njuter av underbara johnossis nya skiva!
kram vännen
Vad kan jag säga? det var lätt awesome.
Hahaha han var ju helt sjuk!
Hade skitkul iallafall, o det blir det nog på torsdag och fredag också ;) KRAMKALAS<3
