Under Mitt Skinn

Jag insåg precis att mitt operationsdatum (4 mars 2011) kommer bli exakt ett år efter det att jag skickade remissen om GBP från vårdcentralen förra året (4 mars 2010).

Är det ett lustigt sammanträffande eller är det ödet? Haha.

Förra gången jag gick in för operationen så kände jag mig helt oförberedd, eftersom allt gick så fort. Jag fick operationstid två månader tidigare än jag förväntat och fick slänga mig in i flytperioden bara en vecka efter jag fått kallelsen. Men den här gången känner jag mig lite mer förberedd och har gjort upp en liten plan. För det vet jag att jag behöver.

• Jag ska dela upp varje dag i timmar och se varenda uppäten Modifastpåse som ett avklarat mål. Allt eftersom det går lättare med flytet så delar jag upp dagarna i förmiddag, eftermiddag och kväll, för att till sist övergå till hela dagar. Och innan jag vet ordet av så är operationsdagen kommen!
• Jag ska skaffa en kalender att hänga upp på väggen och kryssa för dagarna, allt eftersom jag närmar mig op:datumet. Det hjälper att se att flytet faktiskt inte varar för evigt och att jag gör framsteg.
• Jag ska be mina föräldrar att ta all mat som jag har här hemma och förvara det åt mig, så jag slipper utsätta mig själv för frestelser varje gång jag går in i köket.
• Jag ska be någon/några att berätta för mig, dagligen, om varför jag genomgår detta. Jag behöver höra från någon annan än mig själv att jag är inne på rätt spår och att jag är på väg mot en ljusare framtid.
• Varje kväll ska jag lägga mig på soffan/sängen (med dator och tv avstängd) och bara fokusera på framtiden: hur jag kommer se ut, vad jag kommer kunna göra osv. Motivation is the key!
• Jag ska fixa en playlist som peppar mig, så jag kan gå ut och gå när jag känner paniken krypa fram.
• Jag bor i en lägenhet precis ovanför en pizzeria och jag kommer låtsas som att den inte existerar. Alls. Överhuvudtaget. Punkt. Utropstecken!
• Jag ska promenixa till sjukhuset och tillbaka (1 km) varje dag, för att komma in i promenadrutinerna som kommer införas efter op.
• Jag vill köpa ett plagg som jag verkligen vill ha, fast i en mindre storlek, så jag har ett synligt mål framför ögonen (som faktiskt går att ta på). Jag ska hänga plagget någonstans där jag alltid kan se det tydligt. Godis för ögonen.
• Jag ska gå in på viktop/viktdropp-forumen och titta på före-och efterbilder för motivation, för att påminna mig själv om att det finns andra som gått igenom precis samma sak som mig och dom klarade det fint!
• Jag måste sluta oroa mig för maten. Jag har all tid i världen på mig till allt det där (nästan åtminstone), plus att det finns massvis med smarriga recept och tips både i böcker och på nätet. Chill out.
• Jag måste, för guds skull, åka iväg! Bara över dagen, liksom. Jag får inte bara sitta hemma, för då börjar jag klättra på väggarna. Jag måste hålla mig sysselsatt.
• Att söka stöd när det blir jobbigt, för all del, men jag får inte älta det eller tycka synd om mig själv. Skärp dig, kvinna! Det är bara 14 dagar utav hela ditt liv. Får jag ångest så är det bara att avfärda det. Få inte panik.
• Jag vill försöka börja med en hobby eller nåt. Jag ska se vilka gratis aktiviteter som finns tillgängliga för mig i min stad. Go, go, go!
• Om jag känner för att bryta ihop så ska jag gå ut, andas, ringa någon och be dom påminna mig om varför jag gör detta, ännu en gång, och givetvis tillåta mig själv att gråta.

Det är min plan, än så länge. Om någon har något fler tips så är det bara att kommentera! Jag behöver all hjälp jag kan få, haha.

Stor kram till er!

...lite smått.

Jag har haft en total anti-datorperiod de senaste veckorna, men nu börjar saker rulla igen på GBP-fronten och idag fick jag en ny kallelse för operation!

Den 3:e mars har jag möte med narkosläkaren i Stockholm och på fredagsmorgonen den 4:e ligger jag på operationsbordet.

Den förra operationstiden ställde jag in och förhoppningsvis behöver jag inte göra det den här gången också. Vi hoppas att allt går bra, eller hur?!