Akutvårdskarusellen - Del 1
Kommentarer - 0 st. | Kategori - Möten på sjukhus/vårdcentral | Daterat - 2011-07-14 » 18:04:00
För drygt 10 månader sen började jag lägga märke till ett problem med mina ögon. När jag t.ex. tittade åt höger/vänster så ”dunkade det till” i huvudet, ut i bröstkorgen, armar, händer och fingertoppar. Det kändes som att hjärtat slog extra hårt (men det var inte kopplat till hjärtrytmen över huvud taget).
Det kunde hålla i sig ett par-tre dagar, för att sedan försvinna i några veckor och börja igen. Det var som inget som jag tänkte på direkt förrän efter operationen.
Efter op:en började pulseringarna bli mer intensiva och kunde hålla i sig i längre perioder (3 veckor istället för tre dagar) och fick även snabba domningar i tungan, hakan, käken och halsen + svimningskänslor.
Den 18:e maj fick jag telefontid med en sköterska som inte kunde ge mig en läkartid förrän 3 veckor senare. Så länge kunde inte jag vänta så redan kvällen efter jag pratat med henne tog en vän med mig till akuten, där jag blev skickad vidare till primärvårdsjouren på Ålidhem. Väl där så fick jag ett minst sagt avvisande bemötande; fick träffa en sköterska/läkare som skickade hem mig efter att ha pratat med mig i bara tre minuter. Hon hävdade att jag skulle må bättre om jag bara gick hem och lagade mat. Hmpf.
Min vän gav sig inte där, utan fick mig att ringa till Psykakuten och be om råd. Dom tyckte att jag skulle gå tillbaka till akuten med de symptom som jag hade.
Sagt och gjort – tillbaka på akuten igen. Jag berättade att jag varit där tidigare på kvällen, men att jag blev skickad vidare till Ålidhem, hemskickad därifrån och därefter hänvisad tillbaka till akuten av Psykakuten. Sköterskan kollade min journal och gissa vad..? Hon jag träffade på Ålidhem hade inte gjort en enda anteckning om att jag ens varit där och sökt hjälp! Så sköterskan fick ringa dit och försöka bekräfta min historia osv. Han sa dock att det inte var så mycket dom kunde göra. Han tog mitt blodtryck, kollade feber... Blev hemskickad igen med rådet att få en akuttid på vårdcentralen dagen efter.
Jag ringde vårdcentralen morgonen därefter (20:e maj) och bad om en akuttid. Sköterskan jag pratade med vägrade ge mig det. Efter många om och men så gick hon i alla fall med på att prata med läkaren (som hade tid för mig om tre veckor) om att klämma in mig tidigare. Läkaren ringde upp mig på eftermiddagen och sa att han hade tid för mig veckan därefter, den 27:e. Jag orkade inte jaga dom något mer, så jag tog den tiden och väntade.
(fortsättning i nästa inlägg...)
Det kunde hålla i sig ett par-tre dagar, för att sedan försvinna i några veckor och börja igen. Det var som inget som jag tänkte på direkt förrän efter operationen.
Efter op:en började pulseringarna bli mer intensiva och kunde hålla i sig i längre perioder (3 veckor istället för tre dagar) och fick även snabba domningar i tungan, hakan, käken och halsen + svimningskänslor.
Den 18:e maj fick jag telefontid med en sköterska som inte kunde ge mig en läkartid förrän 3 veckor senare. Så länge kunde inte jag vänta så redan kvällen efter jag pratat med henne tog en vän med mig till akuten, där jag blev skickad vidare till primärvårdsjouren på Ålidhem. Väl där så fick jag ett minst sagt avvisande bemötande; fick träffa en sköterska/läkare som skickade hem mig efter att ha pratat med mig i bara tre minuter. Hon hävdade att jag skulle må bättre om jag bara gick hem och lagade mat. Hmpf.
Min vän gav sig inte där, utan fick mig att ringa till Psykakuten och be om råd. Dom tyckte att jag skulle gå tillbaka till akuten med de symptom som jag hade.
Sagt och gjort – tillbaka på akuten igen. Jag berättade att jag varit där tidigare på kvällen, men att jag blev skickad vidare till Ålidhem, hemskickad därifrån och därefter hänvisad tillbaka till akuten av Psykakuten. Sköterskan kollade min journal och gissa vad..? Hon jag träffade på Ålidhem hade inte gjort en enda anteckning om att jag ens varit där och sökt hjälp! Så sköterskan fick ringa dit och försöka bekräfta min historia osv. Han sa dock att det inte var så mycket dom kunde göra. Han tog mitt blodtryck, kollade feber... Blev hemskickad igen med rådet att få en akuttid på vårdcentralen dagen efter.
Jag ringde vårdcentralen morgonen därefter (20:e maj) och bad om en akuttid. Sköterskan jag pratade med vägrade ge mig det. Efter många om och men så gick hon i alla fall med på att prata med läkaren (som hade tid för mig om tre veckor) om att klämma in mig tidigare. Läkaren ringde upp mig på eftermiddagen och sa att han hade tid för mig veckan därefter, den 27:e. Jag orkade inte jaga dom något mer, så jag tog den tiden och väntade.
(fortsättning i nästa inlägg...)
