Under Mitt Skinn

Jag vill tillägna det här inlägget till min riddare nummer 2, som inte mår riktigt hundra just nu. Hon genomgick en GBP-operation för snart 2 veckor sedan och hon har lite ont. Jag tänker på henne varje dag och jag hoppas att hon mår bättre snart!

Förra veckan träffade jag henne och vi gick på café och pratade om livet, operationen och så, som vi alltid gör. Söt som hon är så gav hon mig en len och fin liten sten som det står "Lev!" skrivet i guld på. Hon sa att hon tänkte på mig när hon såg den och jag kan inte säga så mycket mer än "Tack detsamma, vännen!". Hon är fin, den människan!








Den här dikten skrev jag till henne, för över ett år sedan och den passar precis lika bra in på henne nu nu som den gjorde då, om inte ännu bättre! 




Det är så vackert
Att se fjärilens färgglada vingar
Slå i takt med ditt hjärta

Du tar din omgivning med storm
Och här står jag vid din sida
Och tittar på
Hur du omfamnar alla ängens blommor
Sprider kärlek till de som korsar din väg

Du låter ljuset skina in genom dina vingar

Jag är oändligt tacksam och otroligt glad
Att våra vägar korsats
Så att också jag fått känna magin i dina hjärteslag

Du har lämnat din kokong
Du håller livet i din famn
Flyg, min älskade fjäril
Ängen är din

© Sandra; undermittskinn.blogg.se



Du vet att jag älskar dig, va? Hihi

Känslan av att aldrig passa in
I kretsar av människor
Och stolar

Bälten gjorda för att rädda liv
För sköra för att rädda mitt

Blodet, kroppens nektar av liv
Koagulerar
Expanderar i mina ådror

Tröstmaten, min enda vän
Min eviga livskamrat
Hugger mig i ryggen
Med frestelser och sjukdomar

Fetma och övervikt
Dessa stora ord
Dessa tunga bördor
Som krossar leder och liv

Ut ska dom
Bort från mitt liv
Dra upp persiennerna, vännen
Släpp in livet


© Sandra; UnderMittSkinn.blogg.se