Under Mitt Skinn

Det var länge sen jag kände att jag ville ut och GÖRA saker. Det senaste året har jag i största del stängt in mig själv och spenderat rekordmycket tid framför teven och datorn. Jag trivdes inte i mig själv, varken fysiskt eller psykiskt. Hade ingen levnadslust och det mesta kändes meningslöst. Jag har mått dåligt psykiskt i flera år och jag kämpar fortfarande med att må bättre (därav de sporadiska blogguppehållen emellanåt).

Men nu sen jag börjat inse att jag faktiskt går NER i vikt och inte UPP (som omväxling) så har min vilja att ta för mig i livet börjat komma tillbaka. Framförallt inom ett område... Vatten. Jag fullkomligt älskar allt som har med vatten att göra! Nu pratar jag inte om kranvatten, utan om sjöar, hav, simhallar, badhus, bäckar... En vattenmänniska har jag alltid varit och kommer alltid att vara. Det är en stor del av mig, men nu när jag varit som tyngst så har min kärlek för vatten knuffats under sängen. Ens gamla badkläder har inte passat och att ställa sig i en provhytt för att prova nya blir nästan som ett slag i magen. Att visa sig halvnaken när man väger 134 kilo är inget drömscenario precis. Herregud, att bara sänka ner sig i ett badkar har ju varit rena pinan (inte tala om att försöka ta sig ur igen, haha)!

Men nu har det vänt! Jag vill börja simma igen, som jag gjorde förut. Jag vill ta upp vattengympan. Jag vill fara till nöjesbad och bara HA ROLIGT. Jag vill fiska, bada bubbelpool, åka båt, köra vattenskoter, dyka, hålla andan, leta stenar på sjöbotten, lyssna till porlandet från älven och vaggas till sömns på bryggor..! Känner ni min kärlek?!

- Från båtbryggan i centrala Umeå

- Ankarsund

- Från cykelbron i Umeå

- Badtunna i Pengsjö

- Vattenskoter

 

Jag tycker att det ska bli varmare så jag får ta mitt första dopp på TVÅ ÅR, who's with me?!