Under Mitt Skinn

Nu när solens varma strålar sätter liv i både människor och natur, så känner jag "Nej, för i helvete... Inte igen!". Nu konstaterar jag (precis som jag gör alla år) att...

Värme och fetma går INTE ihop!

Det går inte.

Nej.


Jag och den svenska sommaren har en slags hatkärlek till varandra. Jag älskar den för att det inte är minusgrader och isvindar. Plus att alla liksom... vaknar till liv efter vinternsömnen (ja, människor beter sig som björnar och igelkottar som går i ide när snön börjar falla). Men jag hatar den för att.. Värmen... Det blir för mycket för mig, som tjockis. Kläder är ett återkommande problem när man är överviktig, framförallt då det är sommar!

Man vill inte klä av sig och "blotta fläsket" för en massa lättstötta skithögar, som anser att det borde vara olagligt (!!) att gå i lättare kläder (typ kjol och linne) om man väger för mycket. Det tycker dom är fruktansvärt oanständigt och man kan riktigt se hur äckelkänslan sköljer över dom. Och det vill man ju inte. Man vill inte att folk ska rynka på näsan, gapskratta eller peka finger åt en... Och det är DÄR mitt hat för sommaren kommer in. Min tvångskänsla att skyla min kropp mer än nödvändigt, för att undvika taskiga kommentarer. Det är galet otrevligt att lämna huset lättklädd, när man vet vilka dömmande blickar man får efter sig.

Skam till den tjocka människa som upprör en lättstött skithög! Gud förbjude! Ungefär...

Men det är ju inte enbart därför jag morrar lite extra när sommaren kommer. Jag ser helt enkelt inte fram emot att t.ex få skavsår på de mest olämpliga ställen, tack vare all fukt och friktion (läs: svett och gnidande lår).

Nejmen självklart avgudar jag sommaren, men förhoppningsvis är det här den sista sommaren som jag behöver känna såhär! Det är 3-4 månader kvar tills jag kallas till Ersta sjukhus i Stockholm och då får jag veta om jag får op:as eller inte!